tisdag 22 februari 2011

TV-licensens vara eller icke vara

På ett antal websidor kan man idag läsa om SVT:s VD Eva Hamiltons uttalande om att alla ska betala TV-licens, även om man tittar på TV via datorn.

TV-licensen, denna förhatliga kvarleva från DDR-Sverige, vars vara eller icke vara diskuterats i evighet. Själv är jag emot TV-licensen eftersom den ger SVT en konkurrensfördel gentemot andra kanaler i och med att licenspengarna finansierar SVT och SR:s sändningar. Andra kanaler finansierar sina sändningar med hjälp av reklamintäkter, något SVT till viss del redan gör då en del evenemang är sponsrade och för mig är skillnaden mellan sponsring och helt reklamfinansierad TV hårfin och SVT har i min ögon redan passerat den gränsen i och med sponsringen.
Ett annat "problem" i sammanhanget är hur man gör med svenskar som bor utomlands och använder SVT Play för att hålla sig a jour med vad som händer i Sverige, hur ska man få dem att betala? Hur gör man om en japan sitter och tittar på SVT Play idag? Hans tittande betalas av svenska licenspengar eftersom det är de som ligger till grunden för SVT.

Som jag ser det finns två alternativ: Alla betalar en form av mediaskatt via skattesedeln, i stil med begravningsavgiften, eller så reklamfinansieras SVT fullt ut. Om SVT inte kan dra in tillräckligt mycket reklampengar så är det ett tecken på att deras utbud helt enkelt är för dåligt för att annonsörerna ska orka bry sig. För ärligt talat hur många granskningsprogram med Janne Josefsson ska vi behöva stå ut med och hur nödvändig är egentligen Melodifestivalen för det svenska folkets överlevnad?